-Mamama! Mama. Mamama!
Jag går in i rummet. Elmo tittar allvarligt på mig och säger
- Balale mamabada uä.
Jag håller mig för skratt så gott jag kan, bäddar ner vilden igen, pussar god natt och går ut ur rummet. Jag och pappan lyssnar på bebisbabbel i några minuter innan vi hör Elmo ropa
-Baba! Bababa! Bababababab...
Att han vet skillnaden på mamma och pappa har vi anat ett tag, men nu finns ingen tvekan. Liten Elmo... Han är ingen bebis längre, en liten pojke som förstår allt så mycket bättre än vi tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar